Pastis bloggar

Höstcykling till Kåtorna

Efter gränsen mot Kjerran

Oj, vad man tappar när man ”latat” sig och inte cyklat på 12 dagar! Hög puls och långsamt gick det, men fint och skönt var det att cykla upp till Kåtorna igen. De högsta topparna är pudrade i lite snö, medan den övriga fjällterrängen lyser i praktfulla höstfärger.

På eftermiddagen lättade molnen och himlen sprack upp och nu i kväll lyser fortfarande solen. Hoppas väderprognosen för fredag och lördag håller för nu lovas halvklart till klart väder, speciellt på eftermiddagarna. Då måste man upp på mountainbiken igen och passa på och njuta för snart är det vinter…

Sölen har fått snö
Snö även på Digerhogna och Salsfjället

En biltur till Fiskevollen

Framme i Fiskevollen

I söndags tog mina grannar Monica och Kenneth med mig och mina föräldrar till Fiskevollen i Norge. Fiskevollen ligger norr om Sölen och man kommer dit genom att åka på Sölens ”baksida” (sett från oss), det vill säga den västra sidan av Sölen.

Framme i Fiskevollen finns Sölensjön som visst ska ha ett bra sikbestånd. Det var roligt att se Sölen från ”fel” sida och Fiskevollen var också en trevlig bekantskap.

Från Storsätern/Grövelsjön åker man in i Norge via Elgåvägen och viker av mot Femundsenden. Vidare sedan ner mot Isterfossen men tar vänster och väg 217 mot Åkreströmmen. Därifrån norrut väg 30 tills man svänger av mot Fiskevollen. De sista tre milen går på en betalväg som är grusad, men som är bra att åka på. 80 NOK kostar det att åka för en personbil. Den totala resvägen dit är ungefär 150 km, så det tar en stund och sedan ska man ju tillbaka också…

Det börjas med fika!
Gamla byggnader
Promenad
Grästak...
Sölen från "fel" sida
Högsta Sölentoppen

Testkörning av första delen av Femundrittet

Rejält med snö...

Den 28 juli 2012 går MTB-loppet Femundrittet i Drevsjö och eftersom jag är anmäld är jag sugen på att bekanta mig med delar av med den 8 mil långa banan. Idag tog jag bilen ned till Femundsenden där jag parkerade och cyklade sedan till Drevsjö för att sedan testköra den södra delen av banan som från Kvilten går uppför kalfjället mot loppets högsta punkt vid Luvhöa på dryga 1000 meter. Enligt min GPS var högsta punkten 1005 meter. Det var brant på sina ställen, ganska många småbackar på 9-10 procent, vissa med 12 och på slutet såg jag 14 procent på GPS:en alldeles innan man kom upp. Totalt steg det 580 höjdmeter på dagens vända. Mycket vackert och rekommenderar alla som har en mountainbike att testa att cykla här!

Skäråssvettorundan

Nygrusat och fint, men TUNGT!

Idag var det sol eller växlande molnighet, svag vind och temperaturen orkade ibland komma över 15 grader, helt fantastiskt för denna så kallade sommar! En perfekt dag för en 6 mils cykelrunda då jag behövde lite längre sträckor på min nya mountainbike inför kommande lopp! Nja nu blev dagen inte perfekt, för när jag kom in på Skäråsvägen hade man lagt på helt nytt gruslager och det var TUNGT i längden! I början hade bara en bil kört före mig och jag försökte hålla mig i dennes spår, men det var ändå mycket tungtrampat och då gick det utför…

Skam den som ger sig så jag fortsatte och först efter cirka 18 km upphörde grusningen vid Skärvagsjön och det blev en ”vanlig” grusväg igen och farten kunde höjas avsevärt. Nu kändes det som man cyklade igen, men snart nog mötte jag vägskrapan som kom från Storbo hållet och sedan var det tungt igen fram till man kom på asfalten på riksväg 70. Som vanligt stannade jag vid slogboden i Storbo och vilade och stärkte krafterna med vatten och sportdryck, mat/godis hade jag glömt hemma och ryggfickan var tom. Upp på cykeln igen och körde sedan några kilometer till nästa slogbod mellan Flickerbäcken och Drosbacken för en snabb drickapaus.

Här rinner vatten från Storhån

I Drosbacken vek jag åter in på grusvägar mot Skärvagan och den vägsträckan var en vanligt ”hederlig” grusväg och det kändes som om man flög fram här. Men när jag väl var framme på Skäråsvägen väntade ”hemresan” på den tunga nygrusade vägen, men denna gång uppför. Det gick så tungt att jag ville lägga i lillklingan fram, men vägrade och tvingade mig själv att köra på storklingan hela vägen eftersom jag inte använt den lilla på hela dagen. I de värsta branta backarna på 8.5-9.5 procent fick jag bryta mig upp. När man till slut såg Grövelfjällvägens asfalt njöt man och äntligen var grushelvetet över!

Gjorde av med 2219 kalorier på rundan men konstigt nog kände jag mig hur pigg som helst och är inte det minsta trött. Det var nog mera ett psykologiskt krig på cykeln när man tvingades cykla så sakta på tungt rullgrus. Det var dock en bra träningsrunda för både kropp och inte minst huvud, och förhoppningsvis blir vägen mera tillplattad och lättrullad om någon vecka, för då tänkte jag återkomma på grusvägarna…

Dagens vända finns här som GPS-karta för den intresserade.

Framme vid Skärvagsjön
Skärvagsjön
Favorit rastplats, slogboden i Storbo
Ännu en fin rastplats...
På väg mot Skärvagan
Jodå, Sölen är med även denna tur
En av många småbroar
Äntligen slut på "grushelvetet"!

Upp i sadeln och fjället igen

Som vanligt snö i "svackan"

Äntligen igång igen och kroppen kändes som vanligt på cykeln, även om jag tog det lite lugnare än vanligt och bara körde i pulszon 3, det vill säga max 84 procent av maxpulsen. Tog min mountainbike uppför gamla Norgevägen och upp till Kåtorna och fortsatte därifrån grusvägen upp till renskillningsområdet vid Gruvhammaren. Gruset var lite mjukt och tillsammans med stigningen bjöds ett ”bra” motstånd. I svackan vid den lilla björkskogen låg som vanligt snön och man fick promenera 100 meter. Väl uppe bjöds på fina småstigar och min Grand Canyon AL 9.9 SL kändes bra på både släta och mera steniga stigar.

På nervägen testade jag att stå på lite ner mot Kåtorna och cykeln kändes mycket stabil trots ganska stora lösa stenar och svalde dem bra. När jag stod upp kunde man pressa ändå mera och cykeln flög över stenarna och kändes hur stabil ut som helst. Mina handbyggda hjul med NoTubes ZTR Flow fälgar och Hope Pro 2 Evo nav känns perfekta att ha som träningshjul och de ska nog hålla även för en tungviktare som mig.

Här får man gå 100 meter...
Väl uppe finns fina marker!
Sölen finns alltid på avstånd...
Fint att cykla här!
Fina stigar!
På väg tillbaka mot renskillningen
Nu bär det ner mot Kåtorna
Ännu en bild på Sölen

Hemma igen

Då var man hemma igen och det är stor skillnad på våren här och i Skåne! På med långbrallor och jacka på cykeln och inga bara ben och kortärmat längre… Tog idag en cykeltur fram till Dalset mot Elgå och vände där. Det är därifrån som man har en bra väg och sedan stig upp mot Elgåhogna om man vill toppbestiga 1460 meter. Vändan blev på dryga 40 km. I morgon ska det visst regna och slipper vi bara snöblandat så kanske regnet tar hårt på den lilla snö som finns kvar här uppe så att stigar och mindre oanvända vägar blir rena och cykelbara…

Första backarna avklarade, uppe vid Slätten
Strax framme vid Kjerran
Sölen från Kåtorna
Båthusberget från Kåtorna
Nästan vid parkeringen mot Båthusberget
Här vänder jag denna dag...

En vandring till Sushöjda

Kunde inte låta bli att släppa allt med datorer och istället passa på att ta ledigt och njuta av det vackra vädret! Det blev en vandring från Kåtorna upp och runt Sushöjda. Helt otroligt att man den 9 november kan toppbestiga 1252 meter och inte träffa på någon snö mer än i några raviner!

Från Kåtorna gick jag upp stigen och följde sedan bäcken i ravinen mellan Rundhogna och Store Lifjellet. En bit upp tog jag den högra stigen och lämnade bäcken och följde sedan stigen hela vägen till Sushöjdas nordliga sida där man sedan lätt kommer upp. Sushöjda har en konstig topp för den är stor, slät och inte alls så stening som många andra höga toppar i området. Från toppen ser man bland annat följande toppar: Storslåga, Elgåhogna, Store Svuke, Rönsjöruten, Sylfjellet, Gröthogna, Digerhogna, Salsfjället, Långfjället, Storvätteshågna, Store Lifjellet, Städjan och Sölen.

Jag gick ned på Sushöjdas sydvästra sida och det rekommenderar jag inte till de som har problem med knän eller är svaga i benen, men själv ville jag utforska den delen lite grand. Det är bättre att gå ned i svackan mellan Sushöjdas två toppar och gå ned mot Rundhogna och sedan ta stigen därifrån.

Min vandring var dryga 10 km lång och tog 3 timmar och 15 minuter.

[fgallery id=8 w=709 h=550 t=0 title=”Sushöjda2011″]

Till Isterfossen med racern

Den nyrastade racern pockade åter på uppmärksamhet och idag blev det en tur med den ner till Isterfossen. Som vanligt parkerade jag bilen där asfalten börjar på vägen ned mot Sorken och Femundsenden. Sedan var det cykel som gällde och den nya vägbeläggningen ned mot Sorken gick utmärkt att cykla på med 23mm racerdäck.

Det var en vacker höstdag och ju närmare jag kom Isterfossen desto mäktigare blev Sölen (Sølen) som dagen till ära var pudrad med nysnö. Väl framme vid väg 26 tog jag höger ned mot Femundsenden och sedan vidare ned mot Isterfossen där jag njöt av en Snickers. Sedan var det bara att vända och ta samma väg tillbaka. Totalt blev det en sträcka 54.12 km och den relativt flacka turen hade bara en höjdstigning på 237 meter. Extra plus för mycket lite bilar och härlig friskt fjälluft!

Här startar jag att cykla
Sölen (Sølen) 1755 meter är med hela resan!
Väg 26, nästan vid Isterfossen
Bara 500 meter kvar
Isterfossen med Sölen i bakgrunden
Sölen har nysnö på sig idag
På väg tillbaka, Sorken är också fint
Från bron vid Sorken