Skäråssvettorundan

Nygrusat och fint, men TUNGT!

Idag var det sol eller växlande molnighet, svag vind och temperaturen orkade ibland komma över 15 grader, helt fantastiskt för denna så kallade sommar! En perfekt dag för en 6 mils cykelrunda då jag behövde lite längre sträckor på min nya mountainbike inför kommande lopp! Nja nu blev dagen inte perfekt, för när jag kom in på Skäråsvägen hade man lagt på helt nytt gruslager och det var TUNGT i längden! I början hade bara en bil kört före mig och jag försökte hålla mig i dennes spår, men det var ändå mycket tungtrampat och då gick det utför…

Skam den som ger sig så jag fortsatte och först efter cirka 18 km upphörde grusningen vid Skärvagsjön och det blev en ”vanlig” grusväg igen och farten kunde höjas avsevärt. Nu kändes det som man cyklade igen, men snart nog mötte jag vägskrapan som kom från Storbo hållet och sedan var det tungt igen fram till man kom på asfalten på riksväg 70. Som vanligt stannade jag vid slogboden i Storbo och vilade och stärkte krafterna med vatten och sportdryck, mat/godis hade jag glömt hemma och ryggfickan var tom. Upp på cykeln igen och körde sedan några kilometer till nästa slogbod mellan Flickerbäcken och Drosbacken för en snabb drickapaus.

Här rinner vatten från Storhån

I Drosbacken vek jag åter in på grusvägar mot Skärvagan och den vägsträckan var en vanligt ”hederlig” grusväg och det kändes som om man flög fram här. Men när jag väl var framme på Skäråsvägen väntade ”hemresan” på den tunga nygrusade vägen, men denna gång uppför. Det gick så tungt att jag ville lägga i lillklingan fram, men vägrade och tvingade mig själv att köra på storklingan hela vägen eftersom jag inte använt den lilla på hela dagen. I de värsta branta backarna på 8.5-9.5 procent fick jag bryta mig upp. När man till slut såg Grövelfjällvägens asfalt njöt man och äntligen var grushelvetet över!

Gjorde av med 2219 kalorier på rundan men konstigt nog kände jag mig hur pigg som helst och är inte det minsta trött. Det var nog mera ett psykologiskt krig på cykeln när man tvingades cykla så sakta på tungt rullgrus. Det var dock en bra träningsrunda för både kropp och inte minst huvud, och förhoppningsvis blir vägen mera tillplattad och lättrullad om någon vecka, för då tänkte jag återkomma på grusvägarna…

Framme vid Skärvagsjön

Skärvagsjön

Favorit rastplats, slogboden i Storbo

Ännu en fin rastplats...

På väg mot Skärvagan

Jodå, Sölen är med även denna tur

En av många småbroar

Äntligen slut på "grushelvetet"!