Pastis bloggar

En underbar höstdag

Skönt även för katterna, här Moa

I dag är det en sådan här underbar höstdag som man drömmer om! Helt omöjligt att vara inomhus ifall man inte är alldeles tvingad till det. Så det blev att planera om och vara utomhus i dag och ta igen det i morgon då det visst ska regna hela dagen.

Vinterns ved ligger torr och fin i vedboden, men nästa vinters ved ligger jag efter med så det blev en heldag med att kapa, klyva och stapla den utomhus där den får torka under vintern och nästa vår. Var även mycket sugen på att ta mig en cykeltur med mountainbiken uppför gamla Norgevägen och vidare runt Fjällgutusjön, men en förkylning gör att jag avstod det. Hoppas verkligen vi kan få flera sådana här dagar i höst! Men säker kan man aldrig vara, år 2009 kom snön 4 oktober och blev sedan liggande till maj… fast det var inte helt normalt…

Då var ena långsidan fylld…
Penséer blommar vår till höst här uppe!

Upp i sadeln och fjället igen

Som vanligt snö i "svackan"

Äntligen igång igen och kroppen kändes som vanligt på cykeln, även om jag tog det lite lugnare än vanligt och bara körde i pulszon 3, det vill säga max 84 procent av maxpulsen. Tog min mountainbike uppför gamla Norgevägen och upp till Kåtorna och fortsatte därifrån grusvägen upp till renskillningsområdet vid Gruvhammaren. Gruset var lite mjukt och tillsammans med stigningen bjöds ett ”bra” motstånd. I svackan vid den lilla björkskogen låg som vanligt snön och man fick promenera 100 meter. Väl uppe bjöds på fina småstigar och min Grand Canyon AL 9.9 SL kändes bra på både släta och mera steniga stigar.

På nervägen testade jag att stå på lite ner mot Kåtorna och cykeln kändes mycket stabil trots ganska stora lösa stenar och svalde dem bra. När jag stod upp kunde man pressa ändå mera och cykeln flög över stenarna och kändes hur stabil ut som helst. Mina handbyggda hjul med NoTubes ZTR Flow fälgar och Hope Pro 2 Evo nav känns perfekta att ha som träningshjul och de ska nog hålla även för en tungviktare som mig.

Här får man gå 100 meter...
Väl uppe finns fina marker!
Sölen finns alltid på avstånd...
Fint att cykla här!
Fina stigar!
På väg tillbaka mot renskillningen
Nu bär det ner mot Kåtorna
Ännu en bild på Sölen

Vart tog värmen vägen?

25 maj, björkarna har fått "musöron" av värmen

För några dagar gick man och suktade efter skugga när det var över 26 grader varmt. Värmen varade flera dagar och under den tiden exploderade naturen  och björkarna fick ”musöron”. Nu är det inte ens tvåsiffrigt utan 6-7 grader om dagarna! Ibland snöar det, men inget stannar kvar på marken.

Själv mår jag bättre men har ännu inte hoppat upp på någon cykel, så formen är förmodligen i botten. Har dock arbetat lite med ved och det känns bättre och bättre i kroppen så snart kan jag inte hålla mig längre och måste snart ta mig en tur…

Gick en promenad uppför gamla Norgevägen och fick se tre stycken träd ligga omkullblåsta över vägen. Tog mig friheten att kapa och lägga dem på sidan av vägen, för jag vill kunna cykla och vandra utan hinder. Hoppas ingen tar illa upp av det.

Ollarsliden slutar, gamla Norgevägen fortsätter
Opps, ett hinder på gamla Norgevägen
Den sista lilla snön på gamla Norgevägen
Ännu ett träd över gamla Norgevägen

Nere för räkning, men uppe igen…

Måste fått något skit i kroppen efter cyklingen för en vecka sedan när det haglade. Blev genomkall och efter det har jag inte mått hundra. I början kände jag mig bara lite hängig och var ute i alla fall och cyklade, men sedan bröt helvetet ut. Orkeslös, bröstsmärtor, ont i vänster arm och skuldror, ja det kändes nästan som om man fått en hjärtinfarkt och jag kände mig så dålig och orolig att jag fick ta bilen ned till vårdcentralen i Särna. Undersökningen inklusive EKG och blodprover visade dock ingenting och läkaren trodde jag fått en muskelinflammation efter nedkylningen på cykeln. Så var det, för idag när jag skriver detta är jag bättre och på bättringsvägen men håller mig nog lugn ett tag till…

Surt att inte kunna vara igång nu när sommarvärmen är här, men jag får väl sitta i solen/skuggan och passa på rådjuren istället. De jäklarna har nu två gånger ätit upp våra penséer och nu har jag inte lust att köpa flera…

Tystad och däckad av influensa

Om ni undrar varför det är tyst på bloggen så beror det på sjukdom. Det började med halsont med ömma halsmandlar och jag vilade från skidåkningen några dagar. Sen bröt influensan ut, något jag inte haft på flera år. Urk, har verkligen varit däckad och kroppen har känts som om den varit överkörd av en lastbil några gånger. Idag är jag lite bättre, men värken har flyttad ner sig från rygg och axlar till vaderna och det känns som om jag sprungit ett maratonlopp helt otränad…

Det känns som om det tar några dagar till innan jag är igång igen. Vi har fått lite nysnö de senaste dagarna och nu längtar man ut…